Jag har pluggat Psykologi A nu på förmiddagen där fokusen låg på olika perspektiv inom psykologin, däribland det humanistiska perspektivet. Det handlar bland annat om vår personlighet. Vissa delar av den kan klassas som ”mer äkta” än andra. Det fick mina tankar att snurra rejält.

Det är faktiskt sant att vissa delar av oss själva är mer äkta. Dock gäller det ju att förstå vilka delar som är dessa delar. Men hur? Jag tror att man kan ta reda på detta genom att tänka på då vi är oss själva. Då vi inte behöver tänka på hur vi är. Vi behöver inte analysera något kring vårt handlande. Vi bara är. Dessa sidor av personligheten tycker jag borde anses som mer äkta, eftersom de inte behöver framkallas, utan redan finns hos oss.

På tal om att vara sig själv; förr var jag väldigt rädd för att vara mig själv. Jag trodde att mitt sanna jag inte var tillräckligt bra och försökte därför tona ner det eller dölja det. Men de senaste månaderna har jag verkligen upptäckt vem jag är. Och jag vågar vara mig själv. Jag känner mig inte rädd för att visa mitt sanna jag. Om någon inte gillar mig, så är det deras problem, inte mitt. Fast jag har fått det bevisat att jag faktiskt duger som jag är. Jag är ingen dålig människa. Jag har vänner som är helt fantastiska, en helt underbar pojkvän och en familj som älskar mig. Det måste ju betyda att jag inte är en så tokig människa trotsallt. Och jag har kommit till insikt med det nu.

Jag vinner mycket mer på att vara mig själv. Att upprätthålla en roll eller mask håller inte i längden. Man måste vara sann mot sig själv, och inte försöka framkalla sidor hos en själv som inte existerar. Resultatet av det kommer bara att bli kaos, och ingen vinner på det i det långa loppet.

Jag känner att jag kan vara mig själv nästan hela tiden. Och jag skäms inte för hur jag är. Folk får tycka att jag är knäpp, barnslig eller har annorlunda åsikter. Jag bryr mig ärligt talat inte. Jag är stolt över den jag är, och står för den jag är. För några månader hade jag verkligen inte stått upp för mig själv, men nu kan jag det. Jag gillar mig själv, och det kan ingen ändra på. Och därmed basta.